Jag är normalt sett inte ett dugg rädd för att flyga men inför flygresan under min
vandring i Nepal var jag inte helt avslappnad. Det började med att jag innan resan googlade
lukla airport och möttes av ett youtube-klipp med rubriken No. 1 Most Extreme and Dangerous Airport! Självklart kunde jag inte låta bli att titta på filmen samt leta upp mer information. Det stod snabbt klart att det här inte var någon vanlig flygplats, här möts man av en 460 meter landningsbana med 12% lutning med stup i ena änden och klippvägg i den andra. Nervositeten blev inte bättre av att planets ena motor inte startade som den skulle men efter någon form av snabbjustering fick vi klartecken att lyfta från Katmandu. Hela incheckningsprocedurer var också en aning kaosartad och ostrukturerad men vår alltid lugna guide Mohish styrde oss galant genom det hela. Våra väskor var med hela vägen fram till planet men av någon anledning kom inte alla med när vi flög iväg, en teori är att de var osäkra på hur mycket kraft de hade i motorerna så de höll planet så lätt som möjligt.
Efter en förvånansvärd stabil luftfärd sniffade vi så nära över en bergskam att man nästan började lyfta på fötterna. Efter det bar det av rätt brant neråt mot Lukla, omgiven av höga berg finns det inte utrymmen för misstag men med en bestämd duns följd av en kraftig inbromsning och sedan en högersväng i ovanligt hög fart så blev det en unison utandning när planet slutligen stod still på marken. Tror inte någon passagerare i planet tog ett andetag under turen sista 20 sekunder.
